Så kom den då äntligen...snön..julstämningen och den där alldeles speciella förväntan som man känner igen ända från sin barndom. När skymningen sänker sig och adventsljustakarna börjar skina med sitt varma ljus, då är jag på väg ut till stallet där hästarna står och mumsar fridfullt på sitt gröna hö. Det är en underlig kombination av dofter inne i stallet, dels den varma behagliga hästdoften som jag andas in med välbehag. Den blandas med den kalla doften av snö och den härliga sommardoften av hö. Tänk om man  kunde ge bort ett paket med denna ljuvliga doft i en julklapp på julafton....då skulle min underbara kompis Lotta få det paketet- för att hon gör mig så glad bara genom att vara den hon är.

Under promenaden ut till stallet känner jag hur snöflingorna kommer singlandes ner och landar mjukt på allt de prickar, håret får gnistrande vita snöflingor som dekoration och ett par flingor landar lite vilsna på min varma nästipp. Jag tittar upp mot den mörknande himlen och ser hur det kommer fler och fler snöflingor....

Hästarna tittar upp lite loja av all mat de hunnit tugga i sig när jag öppnar stalldörren och klampar in i stallet. Jag saktar ner på stegen och fortsätter in i stallet lite sakta och dröjande , ja nästan lite andaktsfullt för att inte störa den frid som råder . Nykomlingarna står lugnt i sina boxar och tuggar på sina höhögar,det är 2 åldriga islänningar: Croni som är en kolsvart herre på 24 år utan ett enda grått hårstrå i den  blanka pälsen. Teitur är en yngre rask herre på "endast" 18 år som beter sig  lite som en ung spoling, busigt och lite istadig ibland men han har ändå ett hjärta av guld. Jag stannar till vid deras boxdörr och där blir jag ståendes alldeles stilla en lång stund . Ett lugn sprider sig inom mig där jag står och ser på hur de letar i höhögen efter de godaste höstråna. Jag hör hur de tar en mun full och tuggar med jämn rytm.  En varm mule buffar lätt på min kalla kind och jag känner hur Teiturs varma andedräkt sakta fläktar mitt öra. Han viskar något till mig som jag inte riktigt kan höra, jag gissar att det är något om morötterna han fick idag. Kanske tackar han för dem eftersom han ser så nöjd ut. Jag vrider sakta på huvudet och tittar in i hans vänliga bruna ögon, en lång stund står vi stilla ...stilla och bara ser in i varandras ögon. Jag får en underlig förnimmelse av den känsla jag upplever är ömsesidig. Så bryts förtrollningen lika hastigt som den uppstod genom att den tredje pensionären som bor i stallet, den kopparfärgade halvblobsvalacken på 20 år frustar ljudligt och misslynt. Nu är det HANS tur för uppmärksamhet och han har ingen lust längre att vänta på sin kelstund. Sagt och gjort- han lägger snabbt sitt vackra huvud på min axel och så står vi så en lång stund. Under tiden smeker jag hans runda lena kinder och hans lena mule. Så tycker han det är nog och den varma tyngden lättar från min axel.

När så alla fyrfota har fått sin ompyssling får de sin sista ranson av hö och på nåt konstigt vis slinker det ner ett par morötter i höet. Förstår inte hur de kom dit , men det är ju tomtetider för vem skulle det annars vara månntro?

 

Maria

12 februari 2009 19:24

Åh! När man läser det här så känner man verkligen den "riktiga" julkänslan man hade som barn. Helt underbart att kunna gå in här och framkalla den när man har lust.

http://www.mariajohansson.dinstudio.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag testat att sticka en variant på VM mössan. Garn: Raggi 1 nystan av vardera färgen vit, orange och mellanblå. Lägg upp 76 m med blått garn på  rundsticka 40cm  4- 4,5  beroende på om du stickar löst eller hårt. Alt strumpstickor, f...

jättekul och spännande att testa...    

2 västar till jag fått klara, båda i Noro Kureyon...       ...

Så blev den..kul och rolig att sticka....    

Kärt barn har många namn...detta härliga garn och mönster hittade jag på Syfestivalen på Älvsjömässan förra helgen. Jättekul och faktiskt tine alls särskilt svårt. Allt från Mariasgarn.se     ...